138
»Kanske det, men det var deras första synd och de hade länge levat ett fullkomligt liv och i intet avseende skilt sig från änglarna. Böner, tårar, marterande av köttet, allt var förgäves, ingenting förmådde att få det vattnet att åter flöda. Processioner, brännoffer, ljus till den Heliga jungfruns ära — ingenting hjälpte och hela landet förundrade sig.»
»Så besynnerligt att även denna industri har sina finansiella paniker, stundom ser sina assignater och pappersmynt sjunka till noll och allt avstanna. Fortsätt, Sandy.»
»Men så gick tiden och efter år och dag ödmjukade sig abboten och förstörde badhuset, Och se, Herrens vrede blidkades genast och vattnet började åter brusa och det flödar än i dag rikt och ymnigt.»
»Då antar jag, att ingen tvättat sig sedan dess.»
»Den som försökte det finge nog sitt galgrep för intet och komme snart att behöva det.»
»Och samhället har blomstrat alltsedan?»
»Ja, från och med den dagen. Ryktet om underverket spred sig över alla länder och vertenda land skickade munkar dit; de kommo i stim som fiskar och klostret gjorde en mängd tillbyggnader, bredde ut sina armar och tog emot dem. Och även nunnor kommo — kommo allt flera och flera och de byggde mitt emot munkklostret på andra sidan om dalen och lade byggnad till byggnad så att även nunneklostret blev mycket stort. Och nunnor och munkar voro vänliga mot varandra och förenade sig i kärleksfull verksamhet och tillsammans byggde de ett stort hittebarnshus mitt i den mellanliggande dalen.»
»Ni talade om några eremiter, Sandy.»
»Ja, de ha samlats dit från jordens alla ändar. En eremit trivs bäst där det är gott om pilgrimer. Intet slag av eremiter saknas där. Om någon nämner en eremit som han anser ny och ej tror kan finnas annat än i något underligt, fjärrliggande land, så låt honom bara gå och krafsa i de hålor och grottor och träsk som kanta Helighetens dal och av vad sort den sökte vara månde, så klickar det inte, något exemplar av sorten finnes det alltid där.»
Jag gick fram till en storväxt karl med ett fetlagt,
