Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/143

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
139

godmodigt ansikte och tänkte göra mig underhållande och samla ihop några små fakta till. Men jag hade knappt hunnit inleda bekantskap med honom förrän han på det vedertagna sättet, ivrigt och bakvänt, började berätta den där gamla anekdoten, som sir Dinadan talat om för mig den där gången då jag kom i gräl med sir Sagramor och på grund av den blev utmanad av honom. Under någon förevändning drog jag mig tillbaka till processionens eftertrupp, sorgsen i hågen, önskande att komma ifrån detta oroliga liv, denna tåredal, denna korta tid av störd ro, av storm och moln, av mödosam kamp och enformiga nederlag — och dock bävande för ombytet, erinrande mig hur låg evigheten är och hur många kommit dit som redan känt till anekdoten.

Strax på eftermiddagen hunno vi upp ännu ett pilgrimståg, men i detta tåg fanns det ingen munterhet, inga skämt, intet skratt, ingen lekfullhet, ingen ysterhet, vare sig hos gammal eller ung. Men alla åldrar voro dock representerade här; gråhåriga gubbar och gummor, starka män och kvinnor i medelåldern, unga äkta män och unga hustrur, små gossar och flickor samt tre barn vid bröstet. Icke ens barnen drogo på munnen; vartenda ett av dessa till ett halvt hundratal uppgående ansikten var nedslaget och bar detta stela uttryck av hopplöshet, som alstras av långa och svåra prövningar samt gammal ingrodd förtvivlan. De voro slavar. Kedjor gingo från deras fjättrade fötter och med handklovar belagda händer till ett grovt läderbälte, som de buro om livet. Och alla utom barnen voro med sex fots mellanrum på detta sätt sammanlänkade i rad, medelst en enda kedja, som gick från halsjärn till halsjärn utefter hela linjen. De voro alla till fots och hade på aderton dygn vandrat tre hundra mil, närda med den billigaste, mest sammanrafsade föda, utdelad i knappa portioner. Varenda natt hade de, ihopfösta som svin, sovit i sina bojor. De hade några gamla paltor på sig, men kunde icke sägas vara klädda. Kedjorna hade skavt skinnet från fotlederna och åstadkommit variga frätsår. Deras nakna fötter voro sargade och alla haltade de. Ursprungligen hade dessa olyckliga uppgått till ett hundratal, men omkring hälften hade sålts under färden.