Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

142

mer återse dem här i livet — ja, han såg så förtvivlad ut att man inte kunde se på honom och därför vände jag mig bort, men jag visste, att hans bild aldrig skulle utplånas ur mitt minne. Den finns där än och sliter i mina hjärtesträngar, när jag tänker på den.

I mörkningen togo vi in på ett byvärdshus och då jag steg upp följande morgon och tittade ut, fick jag se en riddare komma ridande i den nya dagens gyllne glans och jag igenkände honom som en av mina riddare — Sir Ozana le Cure Hardy. Han hörde till herrekiperingsfacket och hans missionsverksamhet gick ut på cylinderhattar. Han var helt och hållet klädd i stål, bar den tidens vackraste rustning, så när som på hjälmen. Han hade ingen hjälm utan bar i dess ställe en glänsande skorstenspipa och företedde det löjligaste skådespel man kan tänka sig. Se där ännu ett av mina listiga knep för att undergräva ridderskapets bestånd. Jag ville göra det löjeväckande och orimligt. Kring sir Ozanas sadel hängde hattfodral av läder och var gång han träffade på en vandrande riddare, städslade han honom för sin tjänst, försåg honom med en cylinderhatt och övertalade honom att begagna den. Jag klädde mig och sprang ned för att hälsa på sir Ozana och få höra vad han hade att berätta.

»Hur går affären?» frågade jag.

»Ni torde observera, att jag bara har dessa fyra kvar och de voro likväl sexton då jag lämnade Camelot.»

»Ni har i sanning skött er förträffligt, sir Ozana. Var furagerade ni sist?»

»Jag har, med er tillåtelse, sir, nyss anlänt från Helighetens dal.»

»Dit ämnar jag mig själv. Är det någonting mer än vanligt på färde i munkklostret?»

»Vid den heliga mässan, hur kan ni fråga så?… Ge hästen gott foder, gosse, och knappa inte in på det, om du sätter värde på din peruk. Gå genast till stallet och gör som jag säger… Sir, jag har märkvärdiga saker att förtälja och säg mig — äro de där människorna pilgrimer? Då är det bäst, gott folk, att I samlens kring mig och hören på vad jag har att berätta, ty det angår er så till vida som I skolen finna vad I icke viljen finna, förgäves söka vad