146
lag för kyrkan? Kyrkan stiftar lag för alla och vad hon vill göra, det gör hon, om det stöter aldrig den för huvudet. Jag tar ifrån honom kontraktet och ni börjar ögonblickligen.»
»Det går inte för sig, fader. Ni har nog rätt när ni säger, att när man innehar högsta makten, kam man göra vad man vill utan att befara något straff. Men vi stackars trollkarlar äro inte så ställda. Merlin är en mycket förträfflig trollkarl i sin lilla genre och har förvärvat ett visst landsortsrykte. Han strävar och stretar, gör så gott han kan och det vore stridande mot etiketten, om jag åtoge mig hans uppdrag innan han avsagt sig det.»
Abbotens ansikte ljusnade.
»Det skall snart vara gjort. Det finns två sätt att övertala honom till att avsäga sig det.»
»Nej, nej, det går inte för sig. Om han övertalades mot sin vilja, skulle han belasta den där källan med en elak förtrollning, som skulle motverka mig tills jag kom underfund med hemligheten — och det kunde kanske dröja en månad. Jag skulle kunna införa ett litet trolleri, som jag ville kalla telefonen, och han skulle inte på hundra år kunna utleta dess hemlighet. Ja, ser ni, han kunde bestämt fördröja mig en hel månad. Vill ni verkligen riskera en månad under en torka lik denna?»
»En månad! Blotta tanken därpå kommer mig att rysa. Du skall väl få din vilja fram, min son. Men det är med tungt hjärta jag finner mig vid denna missräkning. Lämna mig, och låt min ande pinas av mattighet och väntan, som den redan gjort i tio långa dagar, upphävande det ljuva ting som kallas ro, ty fastän det yttre måste synas lugnt, finns det inte något lugn inom mig.»
Naturligtvis hade det på det hela taget varit bäst för Merlin om jag givit etiketten på båten, ty han skulle aldrig få källan att flöda. Han var en trollkarl av den tidens typ, det vill säga, de där stora undren, de som förskaffat honom rykte, hade alltid haft den turen att bli utförda då ingen annan än Merlin själv varit närvarande. Inte kunde han få vattnet att brusa fram då hela denna människomassa såg på. Talrika åskådare voro
