topp till tå, ty hon hade i fyrtiosju år avhållit sig från vatten, och detta av pur helighet. Alla dessa underliga föremål omgåvos av stirrande pilgrimsskaror, försjunkna i vördnadsfull förundran och avundsjuka på den obefläckade helighet, som dessa fromma försakelser tillvunnit sina idkare av en fordrande himmel.
Och så gingo vi att beskåda en av de allra förnämsta eremiterna. Han var mäkta ryktbar — hans rykte hade trängt fram genom hela kristenheten. De adliga och de högst ansedda kommo från de avlägsnaste länder på jorden för att betyga honom sin vördnad. Hans plats var i medelpunkten av dalens bredaste del, och detta utrymme behövdes väl, så stora voro folkmassorna.
Han stod på en sextio fot hög pelare med en bred plattform på toppen. Han gjorde nu detsamma som han hållit på med i tjugu år däruppe — han böjde kroppen hastigt och oavbrutet nästan ned till fötterna. Det var hans sätt att bedja. Jag mätte upp hastigheten med ett sekundur och fann, att han böjde sig 1,244 gånger på 24 minuter och 46 sekunder. Det föreföll mig som missbrukad mannakraft och det var skada att den gick förlorad. Pedalrörelsen är ju en av de gagneligaste rörelserna i mekaniken. Jag gjorde därför en anteckning i min annotationsbok i tanke att någon gång framdeles vid honom anbringa ett system av elastiska trådar, som kunde driva en symaskin. Längre fram genomdrev jag min plan och fick fem års nytta av mannen. På denna tid förfärdigade han inemot adertontusen förstklassiga lärftsskjortor, det vill säga tio om dagen. Jag använde honom även om söndagarna; han gick på, söndag som vardag, ty vartill tjänade det att låta kraften gå förlorad. Dessa skjortor kostade mig ingenting annat än den småsak materialierna betingade — dessa betalade nämligen jag — ty det hade inte varit rätt att låta honom göra det — och de gingo åt som smör. Pilgrimerna köpte dem för en och en halv dollar stycket, vilket pris betalades för femtio kor eller en kapplöpningshäst i Arturs rike. De ansågos som det säkraste skyddet mot synd och annonserades överallt som sådant medelst målarborste och schablonplåt, använda av mina riddare. — Till sist fanns det ingen klippa, intet större
