152
ansätta ett det sjätte århundradets barn och sedan gräla på den stackars flickan för att hon inte förstod vad de betydde, allrahelst som hon försökte så gott hon kunde, fastän hon ej lyckades klara skivan. Jag bad henne följaktligen om ursäkt. Och så larvade vi helt stilla i väg bortåt eremithålorna, inbegripna i förtroligt samtal och bättre vänner än någonsin.
Så småningom började jag fatta en hemlighetsfull, till bävan gränsande vördnad för denna flicka. Då hon nu för tiden drog ut från stationen och satte i väg på en av dessa för henne egendomliga, horisontlösa, transkontinentala satsbildningar, erfor jag en känsla av att befinna mig i närvaron av det tyska språkets moder. Denna föreställning fick en sådan makt med mig att ibland då hon började att överskölja mig med någon av dessa långdragna meningar, tog jag omedvetet av mig hatten och lyssnade vördnadsfullt. Om orden varit vatten hade de säkert dränkt mig. Hon hade alldeles precis den tyska metoden. Vad hon än tänkte komma fram med, vare sig en enkel anmärkning, eller en predikan, eller en encyklopedi, eller en krigshistoria, måste hon sammanfatta det inom en enda mening eller dö. Så snart den litterära tysken dyker ned i en mening, så får du inte se skymten av honom förrän han sticker upp på andra sidan om sin Atlant med sitt verb i munnen.
Vi gingo från eremit till eremit hela eftermiddagen. Det var ett högst egendomligt menageri. Vad de förnämligast tävlade om var att överträffa varandra i smuts och överflöd på ohyra. Deras sätt och åthävor voro det mest fulländade uttryck för självbelåten egenrättfärdighet. En av anakoreterna satte sin ära i att ligga naken i smutsen och låta insekterna ostörda bita och stinga honom; en annan fann sin stolthet i att dagen lång stå stödd mot en klippa och bedja, ett föremål för pilgrimsskarornas stora beundran; en annan kröp naken omkring på alla fyra; en annan gick år ut och år in och släpade på åttio skålpund järn; åter en annan stoltserade med att aldrig sova i liggande ställning utan stod och snarkade bland törnbuskarna, när det fanns pilgrimer i närheten, som kunde se honom; en kvinna, vars hår var vitt av ålder, har ingen annan dräkt än detta och var i övrigt svart från
