Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/168

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

164

»Då skall jag själv taga det första badet! Gå — sätt genast arbetet i gång. Dröj icke, dröj icke, gå genast!»

Jag och mina gossar började arbeta med detsamma. Ruinerna av det gamla badhuset eller bassängen förvarades ännu i klostrets källarvåning och inte en sten saknades. De hade fått ligga kvar under alla dessa generationer och undvikits med from räddhåga, såsom varande förbannade. På två dagar var det färdigt och vattnet påsläppt — en stor bassäng full med klart, rent vatten, som man kunde simma i. Och till på köpet var det rinnande vatten. Det fördes dit och rann ut genom de gamla rören. Den gamle abboten höll ord och var den förste som doppade sig. Han steg i, svart och darrande, lämnande hela det svarta brödraskapet däruppe helt förskräckt och uppfyllt av onda aningar, men han kom tillbaka, vit och munter, och spelet var vunnet — åter en vinst att anteckna!

Det var en lycklig kampanj vi gjorde i Helighetens dal och jag var högst belåten och villig att bege mig längre bort men råkade ut för en ledsamhet. Jag förkylde mig duktigt och min gamla reumatism gjorde sig påmint. Naturligtvis ansatte den min svagaste punkt och tog fäste där. Det var just det stället där abboten slagit armarna om mig och kramat mig så förskräckligt, för att på så sätt betyga mig sin tacksamhet.

Då jag till sist kom ut, var jag som en skugga. Men alla visade mig uppmärksamhet och godhet och detta återförde glättigheten till mitt liv och var den bästa medicinen, när det gällde att förhjälpa en konvalescent till hälsa och krafter. Så att jag tog snart upp mig igen.

Sandy var uttröttad av sjukvården och därför beslöt jag att begiva mig ut ensam ett slag, lämnande henne kvar i nunneklostret att riktigt vila ut. Min plan var att förkläda mig till friman av bondegrad och till fots genomströva landet en eller ett par veckor. Detta skulle ge mig tillfälle att som en jämlike äta och bo tillsammans med de lägst stående och fattigaste av den fria medborgarklassen. Något annat sätt gavs det icke att göra mig noga underrättad om deras dagliga liv och lagarnas inverkan på detta. Uppträdde jag