Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/180

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

176

under förhållanden som helt säkert tillfredsställde kyrkan och den övriga aristokratien. Det skrives så mycket vackert och övertygande till stöd för monarkien, men det står dock fast att där, varest man har rösträtt i staten, där äro brutala lagar omöjliga. Arturs folk utgjorde naturligtvis ett underhaltigt material för en republik, ty det hade så länge förnedrats genom monarkisk styrelse. Men till och med detta folk skulle ha varit tillräckligt intelligent att göra processen kort med den lag kungen nyss tillämpat, såvida den blivit underkastad full och fri votering. Det finns en sats som blivit så allmänt uttalad här i världen att den fått prägel av förstånd och betydelse; jag syftar på det där uttrycket som säger, att det och det folket möjligen är »i stånd av självstyrelse». Under dessa ord ligger en antydan om att det verkligen någonstädes vid någon tid funnits ett folk, som Icke varit i stånd därav, utan bättre kunnat styras av några självfallna specialister. De ledande andarna i alla nationer och i alla tider ha i riklig mängd utgått från nationens massa och endast från den — icke från de privilegierade klasserna. Härav följer, att på vilken grad än nationens intellektuella förmåga stod, om den var stor eller liten, så var större delen av nationens duglighet till finnandes inom de långa leden av de namnlösa och fattiga och den har således aldrig skådat den dag då den icke till överflöd var i besittning av material till självstyrelse. Och härmed hävdas det självklara faktum, att till och med den bäst styrda och mest upplysta monarki är underlägsen det bästa tillstånd som kunnat uppnås av dess folk och att detta även gäller besläktade styrelseformer av lägre grad — hela vägen utför, ända ned till de lägsta.

Kung Artur hade långt utöver mina beräkningar påskyndat den där arméfrågan. Inte hade jag trott, att han under min frånvaro skulle befatta sig med den saken och jag hade därför icke gjort upp något schema för undersökning av officersdugligheten. Jag hade bara sagt, att det vore bäst att underkasta var kandidat en skarp och ingående examen och jag hade tänkt att helt privat uppföra en lista på militära kvalifikationer, som inga andra än mina westpointare kunde motsvara. Det där borde jag ha gjort innan jag red från Camelot, ty kungen var så tagen av