Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/218

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

214

en lång följd av hjärtan som vartdera i sin ordning bidragit till att förgifta strömmen. Att fängsla dessa män utan att ha bevis, att svälta ut deras närmaste var det icke något ont i, ty de voro bara bönder, underkastade deras herres godtycke, vilken hemsk form detta än månde taga. Men att dessa män bröto sig ut ur en oförtjänt fångenskap var fräckt och oförsynt och någonting som icke fick uppmuntras av någon samvetsgrann person, som kände sin plikt och sin kasts helgd.

Jag arbetade och stretade mer än en halvtimme innan jag fick honom att övergå till ett annat ämne och då han till sist gjorde det, var det till följd av en yttre anledning. Det var någonting som ådrog sig vår uppmärksamhet då vi nådde krönet av en liten kulle — ett rött sken, som syntes långt bort.

»Det är en eldsvåda», sade jag.

Eldsvådor intresserade mig ganska mycket ty jag höll på att starta ett brandförsäkringsbolag, tränade några hästar och lät tillverka några ångsprutor i tanke att så småningom grunda en avlönad fast brandkår. Prästerna motsatte sig såväl min brand- som livförsäkringsplan på grund av att de voro ett förmätet bemödande att motsätta sig Guds skickelser, och när man påpekade, att de långt ifrån hindrade dessa skickelser, endast modifierade deras svåra följder i händelse man erlagt avgifterna och hade tur, så genmälde de, att detta var ett slags spel mot Guds skickelser och inte en bit bättre. De lyckades härigenom att menligt inverka på dessa företag, däremot gick det bättre för mig med olycksfallsförsäkringarna. I regeln är riddaren en luns, stundom ock en dumsnut och därför mottaglig för bedrägliga bevis när de fyndigt framställas av en agent i vidskepelse, men till och med riddaren har stundom öga för den praktiska sidan av en sak och på sista tiden kunde man icke ställa i ordning efter en tornering och räkna ihop resultaten utan att finna ett olycksfallsförsäkringsbevis i varenda hjälm.

Vi stodo en stund i mörkret och tystnaden och blickade bort åt det röda eldskenet, sökande att förklara betydelsen av ett avlägset sorl, som ryckvis höjde och sänkte sig i natten. Ibland svällde det ut och föreföll ett ögon-