Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/287

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
283

Och så kom jag ut. Men jag hälsades icke med några jubelrop. Ett ögonblick rådde en undrande och vältalig tystnad, men så svepte en väldig våg av skratt över detta människohav. Den avbröts dock av en varnande hornstöt. Jag bar den allra enklaste och bekvämaste gymnastikdräkt — människofärgade trikåer från huvud till fot med blåa sidenpuffar om höfterna och så var jag barhuvad. Min häst var icke över medelstorlek, men han var snabb i sina rörelser, finlemmad med urfjädrar i musklerna, vaken som en vinthund. Vacker var han, glänsande som silke och naken som när han föddes, om jag undantar betslet och lädersadeln.

Järntornet och den prunkande sängfilten kommo, trots tyngden, behagligt piruetterande fram på tornerplatsen och vi trippade helt lätt emot honom. Vi gjorde halt, tornet hälsade, jag besvarade hälsningen. Därefter kastade vi om och redo sida vid sida fram till den stora estraden och höllo in hästarna framför kungen och drottningen, som vi vördnadsfullt hälsade. Drottningen utbrast:

»Vad ser jag, sir Bas, ämnar ni strida naken, utan lans, utan svärd, utan —»

Men kungen avbröt henne och lät henne med några hövliga ord förstå, att detta vår något som icke angick henne. Åter ljödo signalhornen och vi skildes åt, redo till var sin ända av platsen och intogo ställning. Nu trädde gamle Merlin in och kastade en spindelvävsartad duk över sir Sagramor, vilket förvandlade honom till vålnaden i Hamlet; kungen gav ett tecken, det blåstes i hornen, sir Sagramor lade sin stora lans till rätta och i nästa ögonblick kom han i dånande fart sättandes utför banan med slöjan fladdrande efter honom, och jag for som en vinande pil honom till mötes — spetsande örat, som om jag förnummit den osynlige riddarens ställning och annalkande medelst hörseln, icke medelst synen. En storm av uppmuntrande rop brast ut för honom och en enda modig röst tillsände mig de livande orden:

»Se upp, magerman!»

Det var tur att Clarence gjorde mig denna tjänst och valde de rätta orden. När den där farliga lansspetsen var en och en halv aln från mitt bröst, förde