Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
31

er verklige vän och i gengäld måste ni bli min. Jag vill be er om en tjänst. Jag vill att ni skall underrätta kungen om att jag är trollkarl själv — att jag är överste trollkarl av högsta graden och chef för hela tutten, och jag vill att han skall få klart för sig, att jag här i all stillhet förbereder en liten olyckshändelse, som skall komma fjädrarna att ryka här i landet, om sir Kays förslag utföres och någon skada sker mig. Vill ni laga att detta blir kungen sagt från mig?»

Den stackars gossen var så uppskakad att han knappt kunde svara. Det var sorgligt att se en varelse så förskrämd, så enerverad, så modfälld. Men han lovade allt och förmådde mig att å min sida lova om och om igen att alltid förbliva hans vän; att aldrig vända mig emot honom eller kasta någon förtrollning över honom. Och så letade han sig ut, stödjande sig med handen mot väggen, som om han varit sjuk.

Efter en liten stund kom jag dock att reflektera över min egen tanklöshet. När gossen blir lugn igen, undrar han nog över, att en så stor trollkarl som jag bett en pojke som han hjälpa mig att komma ifrån det här stället. Han lägger det ena till det andra och inser, att jag är en humbug.

En hel timme grämde jag mig över min oförlåtliga blunder och gav mig alla möjliga vackra namn. Men plötsligt kom jag att tänka på att de där fäna aldrig resonerade, aldrig lade det ena till det andra och att deras tal utvisade, att de voro ur stånd att inse ens de mest påtagliga motsägelser. Detta stillade min oro.

Men så fort man blir lugn här i världen, börjar man söka efter någonting annat att oroa sig för. Jag kom nu att tänka på att jag gjort mig skyldig till en annan blunder: jag hade skickat gossen att oroa de högre stående med en hotelse — låtit säga, att jag var i färd med att uttänka en olycka. Nu är det ju så, att de som äro mest färdiga, ivriga och villiga att svälja under, också äro de mest angelägna att se dem utföras. Tänk om jag bleve inkallad för att ge prov på min konst. Tänk om jag tillfrågades om namnet på den där olyckan. »Vad skall jag göra? Vad kan jag säga för att vinna