48
nog om det. Längre fram kommer det nog att visa sig. Det vållade mig inte någon oro i början — åtminstone ingen oro att tala om.
Ett underligt land var det emellertid och högst intressant. Och folket! Det var det besynnerligaste, enfaldigaste och lättrognaste i världen och bestod av idel ödmjuka tjänare. För den som var född i en fri och sund atmosfär var det rent av ömkligt att lyssna till deras ödmjuka och uppriktiga utgjutelser, deras försäkringar om trohet mot kungen, kyrkan och adeln, liksom om de haft mera anledning att älska och ära kungen, kyrkan och adeln än slaven har att älska och ära piskan eller hunden att älska och ära främlingen, som sparkar honom. Bevara mig väl, varje slags kunglighet, om än så modifierad, varje slags aristokrati, om än så kringskuren, är i och för sig en förolämpning. Men om man är född och uppfödd under ett sådant där system, så kommer man nog inte själv underfund med det och tror inte andra, om de säga en hur det förhåller sig. Man riktigt skäms för sitt släkte, när man tänker på det utskum, som utan tillstymmelse till rätt och billighet intagit tronerna, och på det sjundeklassiga folk, som figurerat som aristokrati — en samling monarker och adelsmän, som säkert fått suga på ramarna, om de, likt personer av större värde, nödgats försörja sig själva.
De flesta av kung Arturs brittiska undersåter voro slavar helt simpelt och kallades slavar och buro halsjärn; de övriga voro också slavar, men utan att bära namnet, de inbillade sig vara män, fria män och kallade sig så. Sanningen var den, att nationen som ett helt fanns till i världen för ett syfte och endast ett: att krypa för kungen, kyrkan och adeln, att träla för dem, svettas blod för dem, svälta på det att de måtte äta sig mätta, arbeta på det att de måtte leka, tömma eländet till dräggen på det att de måtte vara lyckliga, gå nakna på det att de måtte kläda sig i siden och juveler, betala utskylder på det att de måtte slippa betala dem, livet igenom öva sig i smickrets förnedrande ord och åthävor på det att de måtte gå stolta sin väg fram och anse sig för denna världens gudar. Och den enda tack de fingo för allt detta
