50
Där ser ni vad den romersk-katolska kyrkan förmår. På två eller tre små århundraden hade den förvandlat en nation av män till en nation av maskar. Innan kyrkan fick överväldet voro män män och höllo upp huvudet, hade männens stolthet, raskhet och oberoende och den storhet och ställning en person fick, förvärvades huvudsakligen genom förtjänster, icke genom börd. Men så steg kyrkan fram och slipade sin yxa, och hon var vis och förslagen och kände mer än ett sätt att skinna en katt eller lura ett folk; hon uppfann uttrycket »konung av Guds nåde» och stöttade det med bibelspråk, ryckta ur sitt goda sammanhang för att stärka någonting ont. Hon predikade — för menige man — ödmjukhet, lydnad mot överheten, självuppoffringens sköna dygd; hon predikade — för menige man — undfallenhet under förolämpning; hon predikade — fortfarande för menige man och endast för honom — tålamod, klenmodighet, eftergivenhet för förtryck och hon införde ärftlig rang och ärftlig adel och lärde jordens hela kristliga befolkning att böja sig för dem och dyrka dem. Ända ned till det århundrade då jag föddes låg det där giftet i kristenhetens blod och den bäste engelsman av ofrälse börd var fortfarande nöjd att se honom underlägsna personer helt sonika bekläda sådana ställningar som en lords, en kungs, vilka hans lands orimliga lagar hindrade honom att för egen del eftersträva. Och han var inte bara nöjd med detta sakernas konstiga tillstånd, han kunde till och med intala sig att han var stolt över det. Detta bevisar, att man kan stå ut med vad som helst, om man bara är född och uppfostrad till det. Naturligtvis vet jag mycket väl, att den där vördnaden för rang och titlar är en smitta, som även angripit det amerikanska blodet, men då jag lämnade Amerika, hade den försvunnit, åtminstone på det hela taget. Vad som därav återstod angrep endast idioterna, och när en sjukdom har nått det stadiet, kan det ju sägas, att systemet befriats från den.
Men låt oss återvända till min abnorma ställning i kung Arturs rike. Här befann jag mig nu, en jätte bland pygméer, en man bland barn, en övermänniska bland intellektuella mullvadar — enligt rationellt mått den enda
