Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/55

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
51

verkligt store mannen i hela denna brittiska värld. Och dock där — alldeles som i min födelsetids fjärran England — ansågs en fårskalle till lord, som kunde åberopa anor från en kungs älskarinna, i andra hand övertagen från Londons slumkvarter, för en bättre karl än jag. En sådan person svansade de för i kung Arturs rike, honom blickade alla med vördnad upp till, även om hans böjelser voro lika usla som hans förståndsgåvor och hans moral var lika låg som hans släktledning. Det gavs tillfällen då han hade rättighet att sitta i kungens närvaro, men icke jag. Jag kunde lätt nog ha fått en titel, och den skulle ha höjt mig i allas ögon, till och med i kungens, som givit mig den. Men jag bad icke om någon sådan, vägrade att taga emot den, då den erbjöds mig. Med mina åsikter skulle den icke ha berett mig någon tillfredsställelse, och rätt hade det inte varit att bära den, ty så långt jag kunde minnas tillbaka hade vår släkt gått fri för tvärband över vapenskölden.[1] Jag kunde aldrig ha erfarit någon verklig stolthet över någon titel, såvida den inte tilldelats mig av själva folket — det enda rättmätiga upphovet därtill. En sådan hoppades jag vinna och under loppet av år, utmärkta för redbart och hedrande arbete, vann jag den och bar den med stor och rättmätig stolthet. Titeln eller benämningen föll händelsevis en dag från en bysmeds läppar, upptogs som en god idé och gick från mun till mun under skratt och livligt bifall. Inom tio dagar hade hela konungariket hört den och den blev lika välbekant som kungens namn. Sedan kändes jag aldrig under någon annan benämning än denna vare sig i folkets tal eller under det allvarliga debatterandet av statsangelägenheter vid suveränens rådsbord. Denna benämning skulle i modern översättning återges med Basen. Vald av folket. Det slog an på mig. Och det var en ganska hög titel. Få titlar utan dithörande personnamn förekommo, men jag bar en sådan. Om man talade om hertigen, earlen, biskopen — hur skulle någon kunna veta vem som menades? Men talade man om kungen, drottningen eller basen var det någonting helt annat.

  1. Tecken till oäkta börd.