Hoppa till innehållet

Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
57

hundratals, tusentals, ja miljoner och biljoner gånger suttit och våndats då jag åhört den. Vem anar följaktligen mina känslor då jag får höra den där harneskklädda åsnan börja »dra» den anekdoten i traditionens dunkla tidevarv, före historiens gryning, då Lactantius ännu var i friskt minne och korstågen ej skulle se dagen på femhundra år? Just som han slutade, kom gossen och kallade honom till torneringen. Gapskrattande som en demon slamrade han i väg som ett lass järnskrot och jag förlorade sansen. Det dröjde några minuter innan jag återfick medvetandet, men i detsamma det återkom fick jag se sir Gareth rikta en väldig stöt mot honom och omedvetet bad jag högt: »Måtte den ha dödat honom!» Ledsamt nog hade orden icke fullt gått över mina läppar då sir Gareth brakade ihop med sir Sagramor le Desirous och kastade honom handlöst över hästens manke. Sir Sagramor hörde mitt utrop och trodde att det avsåg honom.

Nu var saken den, att om någon av de där människorna fått något i sitt huvud, var det omöjligt att få dem ifrån det. Detta visste jag, ödslade följaktligen inga ord och förklarade mig inte på något sätt. Så fort sir Sagramor blev återställd, underrättade han mig om att vi hade en liten räkning att göra upp med varandra och han utsatte en viss dag om tre eller fyra år. Platsen för uppgörelsen var den där förolämpningen utslungats. Jag sade, att jag skulle vara färdig, då han kom tillbaka. Ser ni, han ämnade sig ut att söka den heliga Gralen. Den färden tog åtskilliga år. De voro alltid mycket samvetsgranna med att taga till en rundlig tid, ehuru ingen av dem hade något begrepp om var den heliga Gralen var till finnandes, antagligen ingen hoppades finna den och ej heller visste vad han skulle göra med den, om han funne den. Det var den tidens nordvästpassage, om jag så får uttrycka mig, och därmed väl. Varje år utgingo expeditioner för att söka det heliga föremålet och följande år utsändes undsättningsexpeditioner för att uppsöka fjolårets expeditioner, Rykte vanns, men inga pengar. De ville ha mig med om det! Jag log i mjugg.