den alltuppslukande kyrkan. För att baronen skulle sova ostörd, måste frimannen efter en dag av arbete sitta uppe hela natten och röra i dammarna för att hålla grodorna tysta; om frimannens dotter — men nu nog, denna sista nedrighet under en monarkisk styrelse bör ej återgivas i tryck. Om nu till sist frimannen, förtvivlad över den tortyr han underkastades, fann livet outhärdligt, offrade det och flydde till döden för att finna nåd och skydd, dömde honom den milda kyrkan till evig eld, begravde honom den milda lagen vid midnattstid vid korsvägen med en påle genom ryggen och hans herre baronen eller biskopen konfiskerade hans egendom och körde hans änka och barn på porten.
Och här voro nu dessa frimän samlade för att i den arla morgonen arbeta på deras herre biskopens väg tre dagar å rad — för intet; varenda familjefar och varenda familjeson måste arbeta tre dagar vardera, gratis, med tillägg av en och annan dag för deras drängar. Det där var ju ungefär som om man läst om Frankrike och fransmännen före den minnesvärda och välsignade revolutionen, som i en enda störtvåg av blod bortsköljde en tusenårig nedrighet av detta slag. Vid uppgörelsen av den gamla skulden kom det ungefär en halv droppe blod på vart oxhuvud därav som genom långsam tortyr pressats ur folket under den långa sträckan av tio sekel av oförrätt, skam och elände, vilkas like endast återfinnes i helvetet. Det gavs två »Skräckvälden», om vi tänka rätt på saken; det ena mördade i passionens hetta, det andra med hjärtlös kallblodighet. Det ena räckte några månader, det andra tusen år; det ena drog död över tiotusen personer, det andra över hundra miljoner; men vår avsky drabbar det mindre skräckväldets grymheter, det hastigt övergående skräckväldets, så till sägandes. Och vad är dock fasan av en snabb död medelst bilan jämförd med ett livslångt döende medelst hunger, köld, oförrätter, grymhet och hjärtesorg? Vad är en snabb död genom blixten i jämförelse med döden på bålet vid pålen? En storstads griftegård kunde rymma de likkistor som fylldes av det korta skräckvälde, vilket vi alla fått lära att rysa för och förfasa oss över; men hela Frankrike skulle knappt kunna
