Sida:Erik Grane 1897.djvu/100

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

88


När de kommit in på kafét, gick Lars Johan fram till disken, tog en pris ur den stora snusdosan, och snusande gick han långsamt fram till en soffa, i hvilken han med en djup suck slog sig ner.

Grane föreslog nu, att Hultin, innan det kom för mycket folk, skulle läsa upp hvad han skrifvit, så att de fingo höra det. Lars Johan tände sin cigarr och gjorde ansträngande förberedelser för att kunna följa med.

Och Hultin började.

Utredning från antropologisk teologisk ståndpunkt af satsen: probi Deo serviunt et serviendo prefectiores evadunt.

— Läs om det där igen, sade Lars Johan.

— Hultin läste det långsamt en gång till.

— Hvad betyder latinet? sade Lars Johan.

— De rättrådige tjäna Gud och gå därigenom längre i fullkomlighet.

— Det var fan, sade Lars Johan.

— Förstår du?

— Ja-a.

Hultin fortsatte:

— »För att klargöra denna sats fordras först ett klargörande af, hvad som menas med, att en människa arbetar på sin fullkomlighet, för att man må kunna tillse, huru vida människan ej just därigenom tjänar Gud.»