89
— Det är förbannadt bra skrifvet, sade Lars Johan och bestälde in en half punsch.
Hultin började igen.
— »Människans ändamål kan sägas vara att nå fullkomligheten. Nu mena vi i almänhet med en saks fullkomlighet, att den motsvarar sitt begrepp, och när vi säga, att den har en högre eller lägre grad af fullkomlighet, mena vi, att den mer eller mindre tydligt uttrycker detta sitt begrepp. Det samma måste då naturligtvis gälla om människan.»
— Ja, det är klart, sade Lars Johan med ovanlig liflighet.
— »Hon är såsom sådan fullkomlig, endast för så vidt hon aktuelt uttrycker sitt begrepp. Enligt sitt begrepp är människan ett medvetet och fritt handlande väsen. Detta måste således vara liennes ändamål, och något annat mål för hennes verksamhet kan omöjligt tänkas, emedan anden i sin sträfvan ej kan gå utom sig själf. Nu är människan ej endast medveten och fri, utan hennes medvetenhet och frihet framträda båda såsom ändliga: hennes medvetande är inskränkt, hon förnimmer blott successivt, och ju klarare hon förnimmer, desto trängre blir hennes synkrets; hennes handlande är också inskränkt: hon är alltid relativt ofri i sin verksamhet.»
Hultin höll inne ett ögonblick för att läska sig med några bloss af cigarren samt ett halft glas punsch.
