91
också människan måste vara en förnimmelse af den gudomlige anden och då också förnimmas i sin sanning eller just till sitt begrepp. För så vidt människans begrepp uttrycker just hennes fullkomlighet, och för så vidt hon arbetar för att motsvara detta begrepp, blir detta arbete i och med det samma ett arbete på att förverkliga en tanke i Guds eviga tänkande. Rikta vi så vår tanke därpå att de ändliga andarna utgöra ett system af den gudomliga andens förnimmelser, i hvilka då, hvar och en för sig, den gudomliga andens medvetande ingår på samma sätt, som det mänskliga medvetandet är närvarande i hvar och en af dess förnimmelser, då blir människans sträfvan att till fullkomlighet utveckla sina inneboende anlag aldeles det samma som att förverkliga, hvad Platon kallade det gudaborna i människan och teologerna gudsbelätet; eller med andra ord, det blir religiositet, hvilket just är förverkligandet af den gudomliga andens eget lif i människan, då vi med religion i allmänhet förstå just detta lif.»
Lars Johan svettades.
— Förstår du inte det här? sade Hultin.
— Neej, svarade denne uppriktigt. Förstår du, sade han, vänd till Grane.
— Ja-a, jag tror nog …
— Det var fan i helvete.
— Det är strax slut nu, sade Hultin.
— »Men med religiositet mena vi just det
