Sida:Erik Grane 1897.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

90


— Förstår du? sade han till Lars Johan.

— Jo-o, sade denne något långsammare. Jag tror, jag förstår. Men det var ett ord, jag inte begrep. Såsom sådan? Hvad menas med det?

— Det gör det samma.

— Jaså. Ja gå på då.

— »Skall hon då», fortsatte Hultin igen, »kunna sägas arbeta på sin fullkomlighet, måste detta arbete bestå negative i aflägsnandet af alt, som gör henne till ett blott ofullkomligt uttryck af hennes begrepp, positive i förverkligandet af detta begrepp.»

— Är det nå’n skilnad på det? sade Lars Johan.

— Nej, det är bara olika synpunkter.

— Jaså.

— »Hon måste aflägsna all dunkelhet i sitt förnimmande och all ofrihet vid sitt handlande och sträfva till klarhet i medvetandet och frihet i handlandet. Men emedan i almänhet intet utifrån införes i anden, så kan detta tydligen ej betyda annat än, att människans ändamål är att till verklighet bringa, hvad som redan förut till möjligheten fans.

»Besinna vi nu, att anden i allmänhet ej förnimmer annat än förnimmelser, hvilket då också gäller om den gudomlige anden, samt att den gudomlige anden nödvändigt måste förnimma alting sant och fullkomligt, då blir det oss klart, att