106
proponerar könens likställighet. Det är ungefär lika dumt att föreslå almän sedlighet som almän osedlighet.
— Tror du då, att tillståndet altid skall förbli sig likt? Då vore lifvet eländigt, ja, värre än så.
Granes röst lät sorgsen. Han bet häftigt i pappersknifvens blad, och det darrade tårar i hans ögon.
— Nej, för ingen del, sade Schultz, och hans ögon glimmade varmt mot Grane, för ingen del. Jag tror också, att man genom en stor, långsamt gående sedlighetssträfvan småningom skall komma fram till denna likställighet. Det är mycket, som talar däremot. Men ännu tror jag därpå. — Lyckligtvis, tillade han med ett underligt leende.
Han teg en stund och fortsatte därefter:
— Men ser du, det är en sak man glömmer, när man talar om detta. Och man glömmer den kanske egentligast derför, att man ej törs tala om den. Vi ha blifvit så fina, så ästetiska, så ömsinta och känsliga. Gudbevars. Men det är något, som skall behandlas först, innan man kommer och predikar sedlighet så där hux flux i största almänhet.
Grane ryste till. Som en dallring gick genom hans nerver en snabb aning. Han såg ej tydligt, och med onaturligt säker röst frågade han;
— Hvad menar du?
Deu andre såg ned och svarade lågt:
