Sida:Erik Grane 1897.djvu/117

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

105


bör lära en annan att icke tro sig säker. Jag menar … Det är så svårt att afgöra, när detta svar innehåller en lärdom eller en brutalitet.

— Sant. Men i en fråga som denna betyder det väl något, om svaret kan afgifvas af det jämförelsevis stora flertalet. Och i fråga om könsumgänget har hvarje menniska ett votum att afgifva.

— Ja, majoriteten skall ju afgöra.

Grane fick en min af lillgammal ironi.

— Bah. Citat af Ibsen eller af någon annan, sade Schultz, och hans läppar slöto sig hårdt med en liten smackning mot hvarandra. Hvart tror du man kommer med citat, när det gäller att reda sig i lifvet? Ja, låt oss inte komma in på kvinnofrågan och talet om alla de olyckliga kvinnor, som lida för männens missgärningar. Jag känner till alt det där, och det är ju ej första gången vi tala om den här saken. Men det är något, som frapperat mig. Har du inte lagt märke till det? Att man inte kan beröra denna fråga i ett sällskap af unga män mellan tjugu och tjugutre år, utan att alla förstummas. Man märker ryckningar i deras ansigten, och ett drag af oändlig sorg har jag mer än en gång tyckt mig läsa i mångens ansigte. Du kan vara viss om, att inom ett par år skall literaturen vara full af denna fråga. Början är redan gjord, men mera kommer. Men inte är frågan afgjord med, att man helt sonika