Hoppa till innehållet

Sida:Erik Grane 1897.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

155


Jo, dagen var glad, och han skulle vara tillsammans med matlaget och äta middag, och se’n skulle han ta in en halfkanna till kaffet. Och så skulle han ta sig ledigt i två da’r för att hvila sig.

Berling påskyndade sina steg och inträdde med stolt hållning på hotel Phoenix, där han satte sig vid ett bord och bestälde en biffstek och en enkel sup. — —

Som Berlings städ-madam redan anmärkt, så inleddes högtidligheterna den 30 April 1879 medels ringning i domkyrkan kl. 8 f. m. Handlanden Vennberg vaknade i sin säng vid det förfärliga ringandet och trodde, att elden var lös. Skomakar Pettersson knuffade sin halfsofvande hustru i sidan och förklarade, att det visst var någon sjuhimmelens begrafning. Men makan tillrättavisade honom och sade, att på denna dag firades en fest, som för sekler skulle gifva glans åt den svenska odlingen — det hade hon läst i tidningen, — och därför skulle hr Petterson stiga opp och kläda sig för att ta sin hustru under armen som annat gentilt folk och stänga butiken och gå ut och titta på ståten. Hr Petterson visste egentligen inte, hvad det var frågan om. Men han gjorde, som hustrun sagt. Ty inte ville han vara sämre än andra.

Kandidat Ling var tidigt på benen. Sedan veckor tillbaka hade han gladt sig åt denna dag.

— De ha fått pengar, sade han, — Häm!