156
Pengar — för att bygga en ny föreläsningslokal, och då skall H. M. Konungen gifva glans åt företaget genom att vara med och lägga grundstenen. Häm. För resten lägger han inte grundstenen. Han bara knackar på den. Häm.
Ling åt sin lilla frukost, hvilken värdinnan för elfva riksdalar i månaden hvar morgon skickade in på en bricka. Och sedan han det gjort, gick han ut för att se på sta’n.
Det var hvarken varmt eller kallt. Himlen var på det mest tviviala sätt grå, och gatorna voro slaskiga. Men staden var klädd i festskrud. Öfveralt var det sopadt och uppsnyggadt, öfveralt syntes rena studentmössor, nyrakade ansigten och hvita halsdukar. Och när klockan blef tolf, stängdes bodarna, gatorna började fyllas med folk, hvilka allesammans drogo sig bortåt platsen, där gamla ridhuset stått, och upp till Karolina vandrade nationernas vaktmästare med standaren, hvilka skulle användas i den högtidliga processionen.
Utanför Phoenix mötte Ling och Berling hvarandra. Berling hade slutat sin frukost och stod på trappan med händerna i rockfickorna och en cigarr i munnen, belåtet njutande af matsmältningen.
— Goddag, sade Ling och stannade. Ska du ut och jubla öfver vetenskapens ännu oresta tämpel? Hva? Häm.
