159
att komma. Först kommo bygnadsentreprenören, bygnadskontrollanten och arkitekten. Härefter öfrige särskildt inbjudne hospites: Stadsfullmäktiges senior och ordförande, Allmänna högre läroverkets rektor, Borgmästaren, Regementschefen, Landshöfdingen. Andra kammarens vice talman, ett f. d. Statsråd, Ecklesiastikministern, Andra kammarens talman. Och allra sist kommo åter tvänne marskalkar.
Den, som därefter tilldrog sig den största uppmärksamheten var akademisekreteraren, hvilken på sin mage bar ett hyende, ofvanpå hvilket grundläggningsdokumentet och myntlådan voro placerade.
— Hvad är det för något? sade Berling. Han kände sig andaktsfullt och högtidligt stämd och betraktade med stora ögon kansleren och prokansleren, universitetets rektor och falkulteternas dekaner, akademiska konsistoriets medlemmar samt universitetets öfrige lärare och tjänstemän, professorer, docenter, adjunkter, notarier och vaktmästare.
— Hvad hade han på den där gentila brädan? sade Berling. Aldrig hade han drömt om, att man gjorde så mycket väsen af att bygga ett hus.
— Brädan? sade Ling och sände ett gemytligt leende upp mot de provisionela läktarne, hvilka vimlade af societens damer i alla möjliga kulörer. Brädan? Hvad är det du kallar för brädan? Hyende kallas det för, ska’ jag säga dig. Häm. Och på det hyendet ligger ett dokument, och i
