158
en enda solid hörnsten, och kring denna sten var det, som hufvudintresset samlades. I den samma fans en fyrkantig fördjupning, och öfver denna fördjupning sväfvade, hängd i en ofantlig pålkran, ännu en sten, bestämd att för årtusenden täcka de bidrag till framtidens kulturhistoria, hvilka omtänksamma nutidsmänniskor ämnade testamentera åt sina efterkommande.
Öfver mängdens hufvuden syntes plötsligt studentkårens båda banér, och på spetsen af det ena satt ugglan och hade ondt i ögonen af dagsljuset och såg beskyddande ned på de båda marskalkarna, hvilka gingo i spetsen för fäderneslandet bildningshär. Efter baneret kom studenternas almänna sångförening, och efter denna de studerande nationerna med fanor, fanbärare och kuratorer. Denna afdelning af tåget af slutades af tvänne marskalkar.
Alt efter som tåget kom fram till destinationsorten, ordnades, de ankomna af marskalkar. Ling och Berling fingo sin plats, så att de stodo midt framför den öppna rundel, där ceremonien skulle förrättas. Tåget skulle altså passera förbi dem.
Nu började afdelningen II. Akademivaktmästaren kom gående och efter honom verkmästaren med mur ar verktygen på ett hy ende. Man såg en murslef af silfver, en hammare af poleradt stål, delvis beslagen med silfver. Alla människor sträckte på halsarna och tittade, men man fick inte se mycket. Ty nu började den ena efter den andra
