165
knackade i bålen och yttrade följande minnesvärda ord:
M. H. Jag har altid tyckt om Upsala. Men i synnerhet har jag älskat Upsala i festdrägt. Den sanningskärlek, det frisinne, den flärdlöshet, som vid dylika tillfällen besjäla vårt samhälle, äro i sanning beundransvärda. Hvad jag i dag har varit vittne till, skall jag aldrig glömma. M. H. Snabba äro lifvets högtidsstunder, liksom toner försvinna de, som skalden säger. Häm. Må emellertid den gamla Upsalaandan aldrig dö. Ett lefve för det gamla, evigt oföränderliga Upsala. Lefve det. Hurrah.
Och härmed nådde — som det sedan stod i festreferaten, — den minnesvärda 30 April 1879 sitt slut.
XI.
I två år stannade Grane på Broby, innan han
lyckades få medel att återvända till Upsala. Och
när han återkom dit, var han mycket förändrad.
Broby var en slottslik, tornprydd herrgård, och en lång lindallé ledde upp till terassen, ofvanför hvilken hufvudbyggningen låg. Här lefdes på hög fot, och Grane fick för första gången smaka,
