164
fesso. Men med alvarsamma saker skämtade han aldrig.
— Jag tyckte, det var jäkla vackert altihop, sa’ han.
— Tyckte du det? sa’ Ling. Häm. Du är bestämdt för god för den här verlden. Köp dig ett par blå glasögon med det första. Annars kunde du hitta på att få igen synen.
Berling tittade på Ling igen.
— Hvad fan är det åt dig? sade han. Jag tror, att du är arg.
Ling var verkligen upphetsad. En indignation, som var ovanlig för honom, lyste ur hans ögon.
— Har du lust att bli nihilist? sade han.
Berling tvärstannade.
— Jag tror du är galen?
Då tog Ling den andre i axlarna, ruskade honom och brast i gapskratt.
— Ah. Det är bara skoj, begriper du. Gamla gosse? Du har ju tenterat i dag, vet jag. Kom nu, så äta vi middag tillsammans. Och så tar du fram en liten halfkanna? Hva? Eller två om det kniper? Jag skall hålla tal. Ett för den akademiska kårandan och ett för fan och hans mor. Kom nu bara.
Middagen åts, punschen dracks, och munterheten stod högt i tak. Men kl. 12 på natten, strax innan sällskapet bröt upp, reste Ling på sig,
