185
af tycker sig se omgestaltningsprocessen? Hvad är det, som åstadkommer alt detta? Man vet det ej. Men man talar om tidsandan. Somliga göra det med hån, andra med vördnad.
Men vill ni få en bild af denna förändring, så tänk på, när våren kommer, plötsligt, oförberedt, men full af öfversvallande, rastlöst arbetande lif.
Det har gått dagar, kanske veckor. Himlen har varit grå, luften kall, och snöblandadt regn har piskat ned öfver de blötta åkrarna och de halfutspruckna knopparna.
Och människorna säga:
— Det blir aldrig vår i år.
Och det säga människorna alltid.
Men så småningom ljummas luften, utan att man i början ger akt därpå.
Och man går ännu och fryser och gnäller:
— Det blir aldrig vår i år.
Till dess man en vacker dag står midt i solskenet, hör, hur foglarna kvittra, ser, hur träden skifta i grönt, och känna, hur värmen strömmar in genom alla porer.
Och då förstår man kanske, hur naturen långsamt har arbetat, medan människorna klagade.
Ungefär något dyligt yttrade Grane vid ett festligt tillfälle, när han fann sig uppfordrad att hålla tal. Och han trodde på det då. Men han var också entusiastisk, ung, sangvinisk, lättrörd och
