Sida:Erik Grane 1897.djvu/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

184


mycket, och när han nu kom åter till Upsala, kände han sig nästan som en annan människa.

Han fann snart, att Upsala också hade undergått en förändring. Och det föreföll Grane, som om förändringen vore likartad.

Om man tänker sig, att en åker låge i trade, och så helt plötsligt hundra plogar sattes sida vid sida, och så alla hundra plogarna sattes i rörelse och gräfde djupt ner, så att jordkokorna vändes om, och den svarta, grobara myllan kom i dagen i stället för den gråa, soltorkade, växtfattiga ytan, så skulle man ungefär få en bild af Upsala, sådant det varit förr, och sådant det blifvit på dessa två år.

Denna förändring hade ej orsakats, därigenom att »Röda rummet» kommit ut, eller därigenom att ungdomen fått läsa en del nya böcker. Ej häller kom förändringen till följd af det väckande inflytande, som utöfvades, därigenom att en ung man höll ett föredrag, som till sina följder grep vidare omkring, än han någonsin hade drömt, och hvilket faktiskt var det första alvarliga lifstecknet efter en lång tid af dvala.

Hvad hade då åstadkommit förändringen?

Ja, hvad är det, som åstadkommer denna underbara plötsliga förändring i tänkesätt, vanor, förhållanden, lif — en förändring, hvilken vid vissa tillfällen i större eller mindre samhällen framträder så plötsligt, öfverraskande och starkt, att man rent