188
— Vi ha ju bara November nu. Altså blir det två månader, som entusiasmen räckt. Den var stark, strax du kom hit.
— Åh, så särdeles stark var den då inte.
— Var den inte? Du sade, att du inte kände igen dig. Talade om jordkokor, som blifvit vända upp och ner; om inre reformarbete och gud vet alt hvad.
Grane skakade otåligt på hufvudet utan att svara.
— Jag har visst inga illusioner, började han. Men tycker inte farbror, att det är litet märkvärdigt här i sta’n ibland?
Professorn var för mycket människokännare för att svara en ung man, att en hel del af illusionerna nog ändå funnos kvar, och han sade i stället:
— Ja, men hvad är det nu då?
Grane gick otåligt fram och tillbaka på golfvet och stannade vid de vigtigare passagerna midt framför professorn, ifrigt gestikulerande.
— Ah, det är alt möjligt. Här om dagen t. ex. råkade jag en teolog, som jag kom i dispyt med om treenigheten. Vet farbror, hvad han svarade mig? Han sa’ att tredelningen genomgick hela djurriket på ett mystiskt och hemlighetsfullt sätt. Han påstod, att man kunde spåra den ända ner i cellväfnaden. Man kan bli idiot af mindre. Och karlen är till på köpet ingen vanlig prestbracka, utan det är en ansedd karl. Jag vill inte säga,
