199
— Me hr Grane har ju altid kamrater, som … hm! taga lifvet på annat sätt, genom hvilka hr Grane lättare än vi … Se, svårigheten är oftast att få adresser …
— Är det meningen, att jag skulle skaffa reda på namn och bostad på kvinnor, hvilka sedan skulle uppsökas och öfvertalas …
Grane såg aldeles förbluffad ut och stirrade på professorskan, utan att kunna få slut på meningen.
Professorskan inföll lifligt:
— Ja, ni får inte dra’ er undan …
Grane log litet elakt.
— Är det inte obehagligt för fru Ranke, som är en så upplyst kvinna, att på detta sätt tvingas in i alt detta läseri och annat gyckel. Ni vet väl, hur det går till. Man skaffar ihop några af dessa fallna kvinnor.
Han drog ironiskt ut ordet, när uttalade det.
— Bjuder dem på thé, sjunger för dem, håller bön för dem, och när man så fått dem exalterade, frågar man, om de vilja bättra sitt lefverne. Då börjar en eller annan att gråta. Hon omfamnas då af närvarande prester och fruntimmer, sättes så på ett Magdalenahem och rymmer därifrån efter 14 dagar, därför att hon ej kan stå ut med att vara instängd och höra salmsjungning på en gång.
Professorskan lade armarna öfver hvarandra i knäet och sade med tonvigt:
