Hoppa till innehållet

Sida:Erik Grane 1897.djvu/225

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

213


då? Tror du, det är för att han vid grafvens brädd, skall kunna säga sig sjalf, att han väl ej vunnit gods och ära i verlden, men dock kan dö med lugn. Ty etc. etc. Tjo. Nej, du. Ungdomen nu för tiden, som käringarna säger, den är alt klokare än som så. Tror du, att »det unga Sverige», som de kalla dem för, än en exakt benämning, du vet, de där som vill göra om gamla Sverige. Nej, här ska du få höra en hemlighet. De vill inte göra om gamla Sverige. För de ge fan i gamla Sverige. De vill göra om unga Sverige, det är hvad de vill, men om de visste, livad jag vet, så skulle de ge fan i det med. För unga Sverige det är inte en flock entusiaster och arbetsmyror, det inte. Vet du, hvad unga Sverige är? Ja ja, låt oss för tillfället glömma de s. k. lägre klasserna eller folket, som de också kallas. Det unga Sverige är den kompakta massan af unga ämnesvänner, som med all sin vilja, all sin håg och alla sina krafter och all sin själ arbeta på att taga examen och göra sig lämpliga att blifva ämbetsmän i kungl. majestäts och kronans och kyrkans tjänst. Det är märkvärdigt folk, ska jag säga dig, ty de sakna behofvet att roa sig, och då de följaktligen ej ha några frestelser, så göra de inga snedsprång. Man skall aldrig låta sig hänföras af något, ser du. Häm! Aldrig. Och de låta häller inte hänföra sig, och därför generas de ej häller af några idéer. Och när de inte