212
förbannad skilnad på oss, ska jag säga dig. For han hör till de rättrogna.
Grane såg på honom.
— Ja, ser du, det fins ett slags studenter här i Upsala, som för resten växa tätt som annat ogräs. Det är de rättrogna. Förbannadt praktiskt folk. När de komma upp till Upsala, äro de så där en 18 eller 19 år. Men har du ej lagt märke till, hur sällan de äro öfverspända?
— Öfverspända? Hvad menar du med öfverspända?
— Hvad jag menar? Häm! Jag menar naturligtvis folk, som tro, att de hafva något att lefva för, som sträfva efter något, som ha intressen, som vilja lefva för vetenskapen eller literaturen, som förakta ämbeten och intressera sig för den s. k. sanningen o. s. v. Märker du inte, att du själf t. ex. är ett förbannadt ovanligt exemplar? Vore jag botanist, skulle jag värdera dig — inte precis efter 100 point, det är du för grön för — men 55 eller möjligen 60. Ty du vill ju alt det där.
— Hur vet du det?
— Äh! Vet och vet. Det syns på dig, gosse. Känner igen mig själf. Jag har varit likadan, ser du. Hähäm! Men tror du, att den där Lagerberg bryr sig om det? Hva?
— Nej. Det tror jag just inte.
— Inte. Häm. Du är kanske inte så grön, som jag trodde. Hvarför tror du han gör det
