218
inte kan än betrakta som en skandaltidning. Det har gått långt, när jag kan meddela, att en af nationens medlemmar inlemnat skriftligt förslag om, att nationen skulle prenumerera på veckotidningen »Frifräsarn». Landskapsnämden har emellertid med fullt fog lagt det där snygga förslaget till handlingarna, emedan den ansett det höra till dem, som ej ens böra komma under nationens ompröfning. För min del skulle jag inte en gång vilja taga i den tidningen med tång (munterhet!), mycket mindre med fingrarna.
Härefter förklarade två af landsmännen, att de afstodo från sina anförandan, enär de till alla delar instämde i inspektörs yttrande.
Kandidat Ahlbom, den nyvalde klubbmästaren, begärde nu ordet.
— Häm! Dokumenterar sig som nationens förtroendeman, hviskade Ling.
— Tyst, sade Grane tvärt. Han var upprörd och följde uppträdet med en spänning, som han själf knappast förstod.
Kandidat Ahlbom yttrade, att han endast begärt ordet för att erinra om nationens små tillgångar. Man hade nu mera knappast råd att bestå gratis punsch på landskapsnämdens sammanträden. Under sådana förhållanden ansåg han det mera tidsenligt att till ett lägligare tillfälle uppskjuta förvärfvandet af den bildning, som nationen för dessa tio kronor kunde köpa sig. Han ansåg
