Sida:Erik Grane 1897.djvu/233

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

221


— Mina herrar! Man kan betrakta förslaget att för nationens räkning prenumerera på den nämda tidningen från två synpunkter. Dels kunde man fästa sig vid förslagets rent ekonomiska sida, och äfven från denna synpunkt finner jag förslaget olämpligt. Ty under nuvarande tryckta penningförhållanden bör man betänka sig två gånger, innan man ökar nationens utgifter. Jag är i tillfälle meddela, att redan flere, än som kunna komma i åtanka, antecknat sig för att bekomma lån afnationens medel, och jag finner det minst sagdt vara en oberättigad fodran, att nationen skall afstå från att hjälpa sina fattigare landsmän endast för att skaffa en minoritet af radikala frasmakare tillfälle till att få sådan tidningslektyr, som kan falla dem på läppen. Men äfven om man ej borde fästa sig vid denna sida af saken, så finnes dock, m. h., ännu en annan, och denna torde i detta fall vara den alra mest beaktans värda. Jag menar här den moraliska synpunkten, och jag ber, att ingen må missförstå mina ord. Ty, m. h., nationen har icke rätt att hålla sig med tidningar, hvilka blott kunna tjäna till att missleda de yngre landsmän, hvilka komma upp till universitetet, och som sannerligen ej borde behöfva frukta att på nationens bord finna endast en förskämd bildnings ruttnande frukter. Jag skall endast bedja att få uppläsa för landsmännen en bit, som händelsevis finnes till hands.