220
sin tång för att gripa efter »Berserken», som visserligen har den lyckan eller kanske förtjänsten att vara konservativ, men som svårligen kan frånkännas egenskapen att vara skandaltidning. För öfrigt ber jag vördsamt få påpeka att hr professorn troligen måtte hafva berört det omtalade organet med sina fingrar, efter han kan veta, att han inte vill ta i det med tång.
— Hähäm, min gosse! sade Ling. Dig kommer det att gå illa för i verlden.
Grane fick senare höra, att den unge mannen hade de mest oförklarliga motgångar i både tentamina och examina, samt att han aldrig lyckades att få något stipendium.
En obeskriflig tystnad uppstod. Inspektor hostade, lade handen öfver mun och sneglade på församlingen för att se, hvad verkan detta tal gjorde. Några af landsmännnn sågo dygdigt rasande ut, medan andra skrattade högt. Men ingen begärde ordet, och på en lång stund föll det inte kurator in att lemna ordet åt den, som förut begärt det.
Slutligen hördes kurators röst:
— Kandidat Lagerberg har ordet.
Kandidat Lagerberg reste sig upp, hostade, betraktade en stund församlingen med en blick, som bad om uppmärksamhet, rynkade sina ljusa, tunna ögonbryn åt det håll, där den unga rabulisten satt, och började med en lätt skorrning, som blef starkare vid de mera effektfulla ställena:
