223
Emellertid hade en lång mager filosofiekandidat fått ordet. Han såg ut som en vandrande käpp med tunga tankar i knoppen. Han sade inte mycket, men det han sade var innehållsrikt.
— Jag läser aldrig mer än en tidning, sade han, och det är Dagbladet. Och jag kan inte begripa, att nå’n behöfver läsa mer än Dagbladet, lilla landsortsupplagan. Och den kostar bara 10 kronor. Och därför tycker jag, att nationen inte borde ha nå’n mer tidning än Dagbladet, För det är aldeles tillräckligt. (Almän och ihållande munterhet).
— Han har aldrig sagt något annat på nation, men det där säger han en gång om året, upplyste Ling.
Nu kom turen till Hultin, som var den egentliga förslagställaren.
Han förklarade, att han icke föreslagit den i hans ögon så orättvist antastade tidningen, endast därför att han sympatiserade med den, utan af helt andra orsaker. Han ansåg nämligen, att universitetet framför alt vore till för att dana dugliga och insigtsfulla människor. För att blifva detta borde man lära känna den tid, i hvilken man själf lefde. Men man lärde ej känna sin tid genom att ensidigt hämta upplysningar endast från ett håll, och detta blefve följden, när man hade endast konservativa tidningar. Han trodde därför, att alla partier borde kunna vara eniga om, att antaga åtminstone en liberal tidning såsom ett slags motvigt,
