237
ligt tidigt äro färdigbildade — hos »vår tids ungdom». Någon annan tids ungdom kände han icke och kunde därför icke häller yttra sig om den.
XIV.
Grane hade fått telegram, att Schultz skulle
komma en af dagarna. Schultz hade varit
utomlands, ingen visste hvar, hade varit ute i två år.
Och nu skulle han komma hem. Grane hade
redan länge väntat på honom. En förmiddag hade
han till och med på vinst och förlust varit nere
vid bangården och vitjat Stockholmståget, men
utan resultat.
Han satt inne en förmiddag för att arbeta. Det var en solskensmiddag i slutet af februari, och vattnet från rännan droppade ned på gatan med ett enformigt plaskande, som hördes in till Grane. Han satt i gungstolen och gungade till sist omedvetet i takt med de fallande dropparna.
Numera satt han regelbundet inne alla förmiddagar. Men han arbetade detta oaktadt icke. Han läste ett regelbundet antal sidor i de böcker, som han föresatt sig genomgå till examen. Men så fort det kom till kritan, och han skulle repe-
