245
min sjukdom, om jag då skulle få tillbaka mina pojkfantasier.
Grane nickade, och båda tego en stund. Solen tittade, in genom fönstret och lekte mot ett af vinglasen, så att vinet gnistrade i dunkel, glödande färg.
— Du lär umgås med Randers nu för tiden, sade Schultz, afbrytande tystnaden.
— Hur vet du det?
— Jag träffade honom på gatan, när jag gick hit.
— Känner du honom?
— Ja, mycket väl. Jag träffade honom rätt ofta, den tid du var borta på kondition. Jag känner honom kanske till och med för väl.
Grane såg brydd ut och svarade endast:
— Han intresserar mig mycket. Och jag tror, att man är orättvis mot honom.
— Det är så mycket affektation hos den karlen, det är hela saken. Jag ska säga dig, hvad han har gjort för intryck på mig. Man beundrar honom under två veckor. Längre räcker det inte. Han är den underligaste produkt af vår moderna tid, man gärna kan tänka sig. Han skryter af att vara skeptiker, men samtidigt är han i somliga saker nästan mystiskt troende. Har du aldrig hört honom berätta om sina kärlekshistorier? Eller har du inte märkt, att än den ena än den andra kvinnan sysselsätter hans fantasi, precis på samma sätt som det var
