Sida:Erik Grane 1897.djvu/258

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

246


med oss under skolåren? I det fallet är han en värre romantiker än Jean Paul. Dessutom har han fått i sig en del moderna idéer, som han aldrig har smält, och som han dessutom inte törs hängifva sig åt. Ty då skulle han förlora själfva den anstrykning af skepticism, som han omedvetet koketterar med, och som ger honom ett visst sken af ålder och mogenhet. Han vill vara modern i sin uppfattning, men han är så bottenlöst affekterad, att han aldrig kan hängifva sig hvarken åt en tanke eller en känsla, utan att först få klart för sig, hur den skall kläda honom. Har du inte kommit underfund med hans djupsinnighet häller? Vet du, hvari den består? Jo, när man t. ex. talar om en ny bok, så händer det ofta, att han kommer med en anmärkning, som ingen människa förut har tänkt på. Då tror man, att det är originelt. Och man går flere dar och vänder på, hvad han sagt, och tycker, att det är så intressant. Men det är bara första gången. Får man höra flere sådana anmärkningar, så kommer man till sist underfund med hemligheten, och det är oftast den, att anmärkningen nog kan vara sann. Men den är altid så innerligt betydelselös. Det är en detalj, han har fått tag i och byggt ett bärg af. Ty det hela frågar han inte efter, bara han får visa sin egen skarpsinnighet på detaljen. Karlen saknar helt enkelt all omedelbarhet.

— Men han har mycket hjärta, sade Grane.