251
— Ja, kanske kommer det, sade han och klingade ännu en gång med Schultz. Kanske kommer det.
En stund därefter gingo de båda vännerna ut, och märkvärdigt nog åto de en glad middag tillsammans. Högt öfver det närvarandes och det kommandes otyckor bar dem ungdomens sorglösa lifskraft.
XV.
Kandidat Axel Randers satt i sitt eleganta rum
en trappa upp Östra Agatan och skref på en
afhandling i romersk rätt.
Rummet var stort. Skrifbordet stod fritt på golfvet i närheten af ena fönstret, vid långväggen stod en mörkbrun chaislongue, framför denna ett bord, och omkring bordet sågos två prydliga emmor och en gungstol. På den ena kortväggen var en alkov, framför hvilken hängde ett draperi i samma färg som chaiselonguen, och på väggarna hängde stora fotografier och ett par gamla kopparstick. Öfver skrifbordet fans en fotografi af Spangenbergs »Dödståg,» och på en låg piedestal vid andra fönstret stod en staty i terra cotta af Venus Milo. Bord och chiflonier voro lastade med böcker och
