263
drucke kaffe, kaffe med munk, sökte upp ett par kamrater, spelade en liten munter préférance hemma hos Randers, åto kväll på gästis och drucko kaffe igen efter supén.
När Grane gick hem, vaknade den obehagliga misstanken igen. Men han slog genast bort den:
— Å, det är omöjligt.
XVI.
Ett par dagar efter detta samtal började ett
rykte att fara omkring i Upsala, ett rykte, som
utbredde skräck och fasa öfveralt, men isynnerhet
bland de akademiska fäderna. Studenterna hade
börjat intressera sig för religionsfrihet.
Studenterna tänkte blanda sig i politiken. Det talades
om en adress, om att kåren skulle sammankallas
o. s. v.
Grane satt hemma hos sig en förmiddag. Han hade hört ryktet, och i den feberaktiga längtan blott efter verksamhet, som kvalde honom, hade han först fått lust att vara med. De gamla tankarna på att kunna uträtta något för tankefrihetens heliga sak vaknade inom honom och satte hans blod i feber.
