265
händer darrade till ibland, och hans ögon spelade forskande omkring i rummet.
— Tror du, att det blir något af med den här storartadt tänkta adressen? sade han, efter att de först utbytt några af de vanliga fraserna.
— Ja, hvad vet jag? sade Grane.
— Jag trodde, att du hade närmare reda på den saken.
— Jag? Hur så?
— Jo, du hör ju till »partiet», vet jag. Jag har kommit hit för att få höra något nytt af dig.
— I så fall har du lurat dig, sade Grane torrt.
— Såå. Anser du inte mig höra till de pålitliga?
Grane var i ett retligt lynne denna dag och svarade tämligen hvasst:
— Hvad menar du? Förstår du? Jag vill veta, hvad du menar. Du förefaller mig ibland, som om du verkligen hörde till de mindre pålitliga. Nåå.
Han gick fram mot Randers, häftigt och hotande.
I detsamma var det någon, som gick i trappan, och stannade utanför dörren.
— Gör mig den tjänsten och var lugn, sade Randers med en stämma, hvars hånfulla lugn ännu mer retade Grane.
— Stig in, ropade han utan att se sig om.
