292
hafva vi med nöje mottagit förf:s anbud att trycka den i vår tidning, så mycket hällre som vi därigenom fått tillfälle att i vår mån protestera mot vår kollegas på platsen sedvanliga försök att lägga kafle i munnen på den almänna meningen.»
När uppsatsen var tryckt, skickade Grane den i ett anfall af ridderlighet, försedd med en påskrift, till Randers och fick ett elegant bref till svar.
Detta var det sista, han hörde från Randers.
För öfrigt väckte uppsatsen föga uppmärksamhet. Men inledningen, som kommit dit utan Granes vetskap, och som var undertecknad med det mystiska Red. anm. gaf anledning till en två veckors liflig polemik mellan de båda rivaliserande tidningarna.
Emellertid hade ett nytt förslag att få en opinionsyttring till stånd blifvit framstäldt. Man ämnade sätta i gång en masspetition, och för detta ändamål värfvades nu namn. Själfva Ling sprang omkring med listor, om af intresse för saken eller för att få gyckla med sina bekanta må lemnas oafgjordt, och listan räknade snart flere hundra namn.
Men hur det var, så hade de visa och förnumstige räknat rätt. Naturen gjorde gemensam sak med visheten. Följden blef en den härligaste vår, följden häraf det gladaste lefverne med vin och flickor, och följden af detta blef återigen den, att religionsfriheten skuffades åt sidan och gömdes
