305
sig i en diskussion om framtidsrepubliken, där Agathon påstod, att bränvin skulle vara förbjudet och människorna följaktligen lyckliga. Kronhjorten hade börjat berätta för Grane om sin ungdomskärlek. Lars Johan satt tyst och sög alvarsamt på sin cigarr. Ling satt och såg på altsammans och spann som en katt af inre välbehag.
När flickan började skrufva ner gasen, gjorde man ett fåfängt försök att få lif i Grisen. Han föll i stället framstupa och sof tungt med pannan lutad mot bordet mellan en punschbutelj och ett vattenglas.
Man fattade sina glas och drack inbördes till afsked. Ling knackade med foten af sitt glas på den sofvande Grisens hufvud, som om han knackat i en bål för att hålla tal.
Taflan är fullständig, sade han.
De gingo ut, lemnande Grisen kvar att sofva ruset af sig. På torget skildes Lars Johan och Grane från det öfriga sälskapet. Grane gick en stund tyst. Han vämjdes vid sig själf. Lars Johan gick också och tänkte på dagens händelser.
— Det var helvete, sade han till sist.
— Ja, det tror jag, du har rätt i, sade Grane skrattande. — —
När Grane kom hem, låg det ett telegram på hans bord. Han kände en underlig kyla genom hela sin kropp, bröt det och höll det mot ljuset.
