327
bruk i Värmland. Är frisk oah kry och mår som en gud.» Jag tyckte, det var dugtigt och intressant att vara så där knapp och fåordig. Men nu ska du få höra på en annan dans. För nu är jag gift och stark till kropp och själ. Och jag kunde aldrig tro, att lifvet kunde vara så verkligen trefligt. Men tysta ner den där saken nu så länge och låt oss börja från början.
Är det bara tre år, sedan vi sågo hvarandra? Mig förefaller det, som om det hade varit tio. Så länge tycker jag det var. Herre Gud, gamla Upsala, men nu ska du få höra.
Ser du, jag dög inte i Upsala. Jag gick bara och vojade mig för alla slags krämpor och hade ondt både här och där och gnälde och jämrade mig, för att jag inte kunde tro på gud, och för att jag inte blef förstådd af mina föräldrar, och för att jag inte hade något mål i lifvet, och för att hela verlden inte var mig i lag. Men det var märkvärdigt, hur snart det gick öfver här på bondlandet. Ja, nu må du inte tro, att jag glömt mina gamla tankar och blifvit slö och konservativ och fått mage här nere på landsbygden. Nej, i mina tankar är jag nog densamma som förut. Men, ser du, man kan tänka sina tankar på fan så olika sätt. Och jag behöfde bara att lära mig tänka mina så, att de inte gjorde mig galen och håglös och arg på mig själf och hela verlden. Ty det gäller att tänka sig själf frisk och sund och inte gå och
