339
att du nu känner din egen hälsa så starkt, att du liksom tar famnen fullt af alt, hvad du genomlefvat, och icke ser annat, än att altihop, godt som ondt, varit dig till godo. Och det kan ju hända, att så är. Det kan äfven hända, att om det nu stode dig fritt att göra om hela ditt lif ända från början, du ändå vid de vigtiga tillfällena skulle handla på samma sätt.
Jag mins, att jag en gång sagt till dig, att jag hällre vill hafva min sjukdom än mina pojkfantasier. Men frågan blir ändå, hur dessa skola botas. Vi kunde ej finna mer än ett sätt. Ty för oss har uppfostran gjort så litet. Men när uppfostran gör mer, och tidiga äktenskap blifva vanliga, då tror jag, att vi kunna hoppas. Moralen ensam förmår inte mycket när den har fakta emot sig. Det veta vi. Och det är inte alla, som gå igenom skärselden så lätt söm du. Därtill fordras aldeles som vid landtbruk pengar och pengar och pengar. Det är märkvärdigt, hur nära den sedliga frågan är förbunden med den ekonomiska. För min del tror jag, att högst få, så länge de äro unga, skulle föredraga det lösa ungkarlslifvet framför äktenskapet, bara de hade pengar. När de blifva äldre har vanan makt med dem, och giftermålet blir en tillfällighet, men ingen räddning.
Om mig själf är icke mycket att säga. För närvarande håller jag på med min afhandling, och så snart jag får den färdig, flyttar jag till Stock-
