Hoppa till innehållet

Sida:Erik Grane 1897.djvu/358

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

346


den stå röda och gula, och den klaraste sol skiner på den frostbitna marken. Men jag är i alla fall glad att få komma bort, ty här är jag rädd för vintern.