58
denna synpunkt ansåg, att den måste äga bestånd, till dess att tiden vore mogen för dess afskaffande.
Schultz påstod, att ingen af dem visste, hvad religion ville säga, och att den som kunde hitta på det, borde få någon större nationalbelöning i form af toddy eller smörgåsar.
Härpå svarade Hultin med att proponera en skål för radikalismen, hvilken inleddes med följande ord af »den store Cicero, Roms största på en gång åsna och vältalare: Quousque tandem Catilina?
Hvarpå Lindberg, som aldrig sjöng annat än vid tolftiden på nätterna, med full hals uppstämde:
Med flickan :,:
Är bäst på tu-u man hand.
Hultin reste sig då upp och förklarade tiden vara inne till uppbrott. Dels vore Lindberg så att säga deras nattliga tupp, ty när han började sjunga, visste alla, att det vore tid att gå hem och lägga sig. Dels hade man kommit in på kvinnofrågan, och som det ämnet vore outtömligt …
— Ännu en gång, lefve Lindberg. Lefve han. Hurrah!
— Ring på klocksträngen.
— Snälla fröken, kan man få lof att betala?
— Alla cigarrerna.
